Laxne Village

Det här är Laxne.
  En mycket liten by, inte särskilt långt från Stockholm, men ändå tillräckligt många mil för att det ska vara landet. Inte Landet med stort "L", men med träd och sjöar och härlig luft samt svårigheter att ta sig hem på kvällarna om man inte har bil. Inga pubar men en affär. Pekinghörnan öppnar i april och stänger i september. Då åker sommargästerna hem och det är för kallt för att bada om man inte är en äkta entusiast.

Laxnekarta av Kerstin Pettersson

Jag föddes i Stockholm. Vi bodde i en trea på Norr Mälarstrand, alldeles vid Strandpromenaden. Idag betalar folk många miljoner för att bo i en liten skruttig lägenhet, just där.
  Jag hatade det. Jag grät när sommaren tog slut och hela familjen var tvungen att lämna Lilla och Stora Almby och det underbara landet för att åka till den Hemskt Tråkiga Stan igen.
 
Efter ett tag flyttade vi till Edsviken utanför Stockholm. Idag betalar folk ännu fler miljoner för att bo just där. Så här såg vårt hus ut då. Vi hade en fantastisk trädgård som vi hade övertagit från förra ägarna. Det allra bäst var klätterträden. Vare sig jag eller min syster Lena förstod hur man kunde leva utan klätterträd.
  Att folk bara kunde. Ofattbart.
  Jag planterade mitt första äppelträd, ett Lobo. I min trädgård i Laxne har jag också planterat ett Lobo. Mitt första träd finns antagligen inte kvar och vårt f.d. hus har spruckit upp och blivit en niorumsvilla som värderas till 11 miljoner. Jag gissar att när det stackars huset fick nya konturer så  försvann nog träden.

Mårdvägen 6A, Edsviken, Sollentuna, Stockholm

När mina föräldrar ville flytta till min pappas hemtrakter och bygga ett nytt hus - ett mycket större - frågade jag och min syster:
- Finns det klätterträd??
  Jodå. Pappa monterade ner fartygstrossarna och knöt upp dem igen i de nya träden. Riktigt så fantastiskt som på Mårdvägen 6A blev det inte - där hade vi haft tre jättepopplar och två pilar - men å andra sidan hade huset pingisrum.

När jag var 19 år flyttade jag tillbaka till Stockholm för att studera. Efter några år trodde jag felaktigt att jag aldrig mer skulle kunna bo på  landet. Jag planterade fortfarande träd, men nu i kruka. Jag flyttade runt och tog med mig träden.

Ett tag var jag på väg att stanna utomlands. Sen råkade jag snudda vid landet igen och VOILÀ! Träd och Pettersonar har rötter och de trivs bäst på landet.