Det här är 1934 och min mamma är hon till höger. Smal, mörk och trotsig, fast det sistnämnda inte syns på bilden. Allt det där har gått i arv. Ett tag trodde jag att jag bara hade ärvt min pappas egenskaper, men så är det inte. Det stora trotset har flyttat sig genom generationerna, på båda sidor.
Nästa gång min mamma har födelsedag kommer hon att fylla 93 och minnet är numera lite poröst. Trotset däremot är oförminskat.
- Jag måste gå på toaletten, säger mamma.
Gör det, säger jag förvånat och uppmuntrande. På mammas boende har de sagt att mammas kropp numera inte bryr sig särskilt mycket om att förmå sig till att gå på toa innan den släpper ut den omvandlade maten. Det är då man förordar vuxenblöjor i stället för att världens forskare hittar på ett bättre alternativ.
Mamma går långsamt och koncentrerat in i sitt badrum där lyset alltid är tänt. Hon ställer sig att titta på väggen ett tag. Så går hon ut igen. Hon ser glad ut.
- Skulle du inte gå på toa? insisterar jag.
- Javisst ja, säger mamma och vänder tillbaka.
- Jag har glömt tvätta händerna idag, säger mamma och jag hör vattnet spola. Sen kommer hon ut igen.
- Jag undrar vad de andra gör?
- Ska du kanske gå på toa också, säger jag.
Mamma hasar in i badrummet och kastar ett flyktigt ögonkast på toastolen. Sen kommer hon ut.
- Men mamma. du skulle ju gå på toa!
- Sluta tjata! fräser mamma, tar rollatorn i ett fast grepp och sätter kurs mot ytterdörren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar