onsdag 27 september 2017

VARFÖR SKRIVA OM SMÅ SAKER?

Inte ett ord från mig på bloggen på nästan ett år. Király dog, inte bara en hund utan mycket mer. Alla dör, förr eller senare, hundar som människor som växter. Alla man älskar, alla man ogillar eller till och med hatar. Alla.
  Det händer små saker, det händer stora. Vad som är vad varierar. Att en till synes korrupt, infantil översittare kan bli president för att han ljuger, är stort i den bemärkelse att det påverkar många människor. Annars är det futtigt, smått och sorgligt.
  Att Trumpen kan förneka att det är dåligt för miljön att släppa ut avgaser och smutsa ner; tja, det påståendet faller på sin egen omöjlighet. Vem vill bo på en soptipp!
  Den trettonde september 2107  finns en länk på Facebook, till en artikel som handlar om forskaren Irakli Loladze. Han upptäckte av en slump (enligt artikeln av Helene Bottemiller Evich) att den ökande halten koldioxid i atmosfären förde med sig att växter fick ett lägre innehåll av proteiner, järn och zink m.m.
  Under en längre tid har forskare konstaterat att de växter som vi äter har blivit mindre näringsrika, allt sedan 1950-talet. Man har haft många idéer om varför (konstgödsel, besprutning, ...).
 
Världens mäktigaste land har en president som inte läser, som inte tror på vetenskap, som inte förstår sig på större sammanhang och som skäller på dem som försöker förstå. Samtidigt rullar vi på mot en naturkatastrof.
  Då kan det kännas meningslöst att göra sånt som att blogga och rapportera om sina fina tomater.
  Jag tror man behöver göra det ändå. För att orka leva måste man kunna glädjas åt de små sakerna i vardagen och inse att för mig - bara för mig - kan de vara stora.