Min grannes två snöskotrar som plötsligt hittades i en av ladorna får symbolisera förra vintern, den som började så storståtligt med en dags snöfall, den 10 december 2019, tror jag. Då såg det ut så här och framtidstron och julstämningen var på topp.
Sen smälte snön. Vintern uteblev och förvandlades till något slabbigt mörker som i februari 2020 kulminerade i en pandemi. Inga luftiga snöflingor dalade ner, bara ett taggigt, mikroskopiskt virus som lyckades stänga ner land efter land.
Vi skulle åka utomlands, eller inte åka, eller åka, eller inte? Tre dagar före den långa flygresan avrådde UD från resor till samtliga länder och vi avbokade. Rullgardinen drogs ner för jobb, för resor, för spontana möten inomhus. I min systers Spanien fick man inte ens gå ut. Min vän som hade blivit fast i Kina och försökte se det positiva med obegränsad skärmtid, matleveranser och noll frisk luft skrev: Hur svårt kan det vara att vara inne och mysa?
Hopplöst svårt, ansåg jag och tränade fram en muskelbristning i frustration, jag som inte ens behövde vara inomhus hela tiden (men som blev pankare för varje inställt jobb). I Frankrike var min goda vän tvungen att printa ut formulär på skrivaren, fylla i dem och komma ihåg att ta med sig det ifyllda pappret på varje ny och nödvändig shoppingrunda. I Frankrike alltså, där man handlar ny baguette varje dag i bageriet, kött hos slaktaren och så vidare.
Min syster har en jättetomt, men bor ensam (med sina djur). När hon i hemlighet tog en promenad längs floden med en god vän dök en "spion" upp (ein Spitzler hade man sagt i forna DDR) och skrek ilsket: Det är förbjudet att promenera!!
Böter för den som gav sig ut på onödiga shoppingrundor. Böter för den som stannade och pratade med grannen. Böter för den som gick utanför dörren för att motionera.
Låter det intelligent?
Eller låter det som om man frånkänner sina medborgare sunt förnuft?
Här tror man att man inte kan släppa ut folk, då kommer de genast att stå för nära och smitta varandra, berättade min syster.
Det gällde samma regler uppe i de avlägsna bergsbyarna där man sedan flera år tillbaka har problem med avfolkningen. Förbjudet att gå ut. Kompisen Javier hade slut på maten. Min syster åkte upp till bergsbyn, blev stoppad av polisen men fick i nåder åka vidare och lämna mat vid dörren.
Bara tvätten trängs uppe i bergsbyarna.
Vår mamma fyller 98 år i maj och lever fortfarande. Nu är hon svensk och har fått gå utanför dörren så mycket hon vill. Hon kanske vill men kan inte eftersom benen har slutat bära och huvudet är trött. På hennes boende dog 25 procent av de gamla. Inte mamma.
Vi (inte mamma ) gick längs de ickesnöiga vägarna och pratade om smittan i Europa, den som inte försvann trots att man tvingade folk att vara inomhus. Där satt de i sina mörka och dragiga lägenheter och hade möjligtvis ett fönster som vette mot utomhuset.
Spanska lägenheter är inte gjorda för att man ska vistas i dem någon längre stund. Det behövs inte. Det finns barer, restauranger, parker och andra ställen där det är så mycket trevligare än hemma.
Vår thailändska vän skickade bilder på mystiska utslag som han hade fått på en arm. I vanliga fall hade han gått till närmaste privatläkare, men privatläkarna hade stängt sina praktiker och nu var han hänvisad till stora sjukhuset i Takua Pa. "Det har inte det bästa ryktet" skrev han. Eftersom man inte fick lämna provinsen skickade han i stället foton till min sambo och läkarrådet (far och son) konfererade. Förmodligen inget allvarligt, konstaterade de, vilket visade sig stämma bra.
Det är nu februari 2021 och vi har haft munskydd på oss under varenda handlingsrunda sen oktober förra året.
Jag har fel sorts munskyddsöron. De viker sig dubbla och försöker kasta av munskyddssnörena.
Jag försöker att inte vifta med dem och drar ner mössan för att hålla munskyddet på plats.
Det är februari 2021 och pandemin pågår fortfarande men i år blev det i alla fall vinter. Snö! Blått ljus om kvällarna och snökristaller som gnistrar som diamanter i skenet från pannlampan. Solsken och skidåkning. Pulkorna och löparskidorna har varit slut i sportaffärerna.
Jag är så lycklig att jag bor på landet och kan gå ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar